Sammanfattning
Forskare har upptäckt att invånarna på Filippinerna kunde korsa öppet hav och använde avancerad teknik redan för 35 000 år sedan – långt tidigare än vad forskarvärlden tidigare trodde var möjligt. De nya fynden, som gjorts på ön Mindoro och närliggande öar, visar på utvecklad sjöfart, långväga kulturellt utbyte och sociala ritualer. Upptäckten kullkastar tidigare uppfattningar om att avancerad navigation, havsfiske och organiserade samhällen endast uppstod i samband med jordbrukets genombrott eller i så kallade högkulturer.
Vad trodde forskarna tidigare?
Tidigare har arkeologer utgått från att människans förmåga att färdas över öppet hav utvecklades först för ungefär 10 000–12 000 år sedan – ofta i samband med jordbrukets spridning och bosättning. Den gängse uppfattningen har varit att Paleolitikum, den äldre stenåldern, präglades av relativt stillasittande grupper med enkel teknik och kort räckvidd.
Särskilt i Sydostasien har övärldens befolkning ofta ansetts vara geografiskt isolerad, med begränsad kontakt mellan öar. Sjöfart i egentlig mening – där man planerar färder och korsar öppet vatten utan landkontakt – har ansetts för tekniskt avancerat för denna tidiga period. Det har funnits viss konsensus om att organiserad sjöfart utvecklades först under de senaste 5 000 till 6 000 åren.
Vad visar den nya studien?
Fynd från Mindoro Archaeology Project, lett av forskare vid Ateneo de Manila University, visar att människor korsade havet till Mindoro redan för 35 000 år sedan – trots att ön aldrig varit förbunden med fastlandet. Det kräver navigering över öppet vatten, något som tidigare inte ansetts troligt för denna period.
Bland fynden finns:
- Ben- och snäckverktyg för att fånga pelagisk fisk som bonito och haj – arter som lever långt från kusten.
- Snäckskalsyxor (Tridacna-adzes), som liknar redskap hittade i Papua Nya Guinea, vilket tyder på kulturellt och tekniskt utbyte över tusentals kilometer.
- Gravar med ritualer, där kroppar placerats i fosterställning och täckts med kalkstensplattor – liknande begravningsformer har hittats i andra delar av Sydostasien.
Ny bild av tidig mänsklig kultur
Denna forskning visar att människor i Sydostasien var inte bara tekniskt innovativa utan också socialt organiserade och kulturellt sammanlänkade långt före jordbruk och metallbearbetning. Fynden tyder på:
- Avancerad planering och navigation
- Överföring av teknologi och idéer mellan öar
- Kulturell komplexitet med gemensamma ritualmönster
Det innebär att Filippinerna måste ses som en av de äldsta kända noderna i ett förhistoriskt nätverk av rörliga, maritima samhällen.
Begrepp förklarade
- Pelagisk fisk: Fiskarter som lever i öppet hav, inte nära botten eller kusten. Att fånga dem kräver kunskap, stabila båtar och specialiserade verktyg.
- Tridacna-adze: En typ av yxa tillverkad av snäckskal från jättemusslor, använd för att forma trä – tekniskt krävande att tillverka.
- Flexed burial (böjd begravning): Kroppen begravs i uppdragen position, ofta symboliskt eller rituellt, och visar på kulturell sofistikering.
Slutsats
Upptäckten förändrar vår bild av vad människor var kapabla till för tiotusentals år sedan. Människor på Filippinerna färdades över havet, fiskade på öppet vatten, utbytte teknologi och upprätthöll rituella traditioner för över 30 000 år sedan – långt innan man trodde sådana samhällen existerade. Studien lyfter Sydostasien från arkeologisk periferi till teknologiskt och kulturellt centrum i mänsklighetens förhistoria.
Extra taggar
Arkeologi – Huvudkategori, baserat på materiella lämningar och gravar.
Paleontologi – Fynden rör mycket tidiga människor.
Natur och miljö – Mänsklig anpassning till havsmiljöer.
Valda kategorier: Arkeologi, Paleontologi, Natur och miljö
