Varför rodnar vi egentligen? Hjärnskanningar avslöjar att det inte är vad du tror. : ScienceAlert

Rodnad kan vara en plåga när vi känner oss förtvivlade, skamsna eller självmedvetna. En ny studie tyder på att en nyckelfaktor för rodnad är ökad känslan av självmedvetenhet, att känna sig sedd eller exponerad, snarare än någon kognitiv beräkning av vad andra människor tycker om oss.

För att förstå hur rodnad uppstår, använde en grupp forskare bilder av 40 tonåringar och 20-åringar som sjöng karaoke medan de låg i en magnetkamera. Resultaten visade att rodnad är mer förbundet med känslan av självmedvetenhet än med kognition.

Rodnad har länge förbryllat människor, men fysiologiska förklaringar är enkelt att förstå: en ström av blod till ansiktet som gör kinderna röda. Men varför rodnar folk? Är det skam eller pinsamhet över ett misstag eller en känsla av att vara utsatt för alla att se?

Ett flertal studier har undersökt rodnad, men resultatet är inte entydigt. En studie från 2004 visade att rodnad kan vara mer intensiv på ena sidan av ansiktet än den andra, om någon stirrar på personen. Men många av dessa studier är små och inga starka slutsatser kan dras.

”Medan rädslans blekhet kan förklaras i termer av omdirigering av blodflödet från huden till skelettmusklerna, är det mindre uppenbart varför pinsamheten över vissa typer av sociala problem ska åtföljas av ett ökat blodflöde till ansiktsregionen”, säger psykolog Ray Crozier.

I den nya studien använde Milica Nikolic och hennes kollegor hjärnskanningar för att studera rodnad. De upptäckte att kinderna på kvinnliga volontärer blev hetare när de såg sig själva kontra andra sjunga. De funktionella MRI-hjärnskanningarna visade att rodnad aktiverade hjärnområden involverade i känslomässig upphetsning och uppmärksamhet, men inte i mentalisering.

Resultaten ger stöd för tanken att sociokognitiva processer av högre ordning kanske inte är nödvändiga för att rodnad ska uppstå. Men forskarna påpekar att deras resultat bör ”tolkas med vederbörlig försiktighet” eftersom mönster av hjärnaktivitet associerade med mentala processer är komplexa och genomgripande.

Huruvida dessa resultat kan replikeras i en större, mer mångfaldig grupp människor återstår att se. Den så kallade replikeringskrisen har plågat psykologiforskningen i decennier.

Studien har publicerats i Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences.