Agapaddor (Rhinella marina) har enastående navigationsförmåga som gör att de kan hitta tillbaka

Kane toads (Rhinella marina) har enastående navigationsförmåga som gör att de kan hitta tillbaka till sina hemområden även efter att ha blivit förflyttade långa avstånd. Studier har visat att dessa amfibier kan navigera upp till en kilometer med imponerande precision, trots att deras vanliga rörelser vanligtvis är begränsade till mindre avstånd1 3 4.

Navigationsförmåga och beteende

Cane toads använder en ”karta-liknande” navigationsstrategi, vilket innebär att de kan orientera sig direkt mot sina hemområden efter förflyttning. De rör sig ofta i raka linjer snarare än att vandra slumpmässigt, vilket tyder på avancerad spatial kognition1 3.
Efter translokation observerades att paddorna ofta förblev stilla vid utsläppsplatsen innan de började sin resa hem, vilket antyder att de först samlar in information om sin omgivning3.

Sensoriska system och neural aktivitet

Forskning har visat att olfaktion (luktsinne) och magnetoreception (förmåga att känna av jordens magnetfält) inte ensamma är avgörande för deras navigationsförmåga. När dessa system manipulerades eller blockerades kunde paddorna fortfarande hitta hem, vilket tyder på att navigationen är multimodal och involverar flera sensoriska system2 4 5.
Den mediala palliumen, som är en amfibisk motsvarighet till hippocampus hos däggdjur, spelar en central roll i navigationen. Ökad neural aktivitet i denna hjärnregion har observerats hos paddor som framgångsrikt hittat hem efter translokation2 5.

Ekologisk betydelse

Cane toads är invasiva arter i många delar av världen, inklusive Australien och Hawaii. Deras förmåga att sprida sig och återvända till specifika platser gör dem svåra att hantera ur ett ekologiskt perspektiv. Denna navigationsförmåga har också bidragit till deras framgång som invasiv art1 4.

Sammanfattningsvis visar forskning att cane toads har utvecklat komplexa navigationsstrategier som bygger på både neural aktivitet och flera sensoriska system. Detta gör dem till en fascinerande modell för studier av spatial kognition hos amfibier och andra ryggradsdjur.