Astronomer har nyligen gjort banbrytande observationer av planetbildning

This image from the study shows PDS 70 and its two planets with circumplanetary disks. The disks indicate that the planets are still growing by accumulating material, likely gas, from their disks. The larger orange feature is part of the larger disk surrounding the star and the planets. Image Credit: Blakely et al. 2025.

Astronomer har nyligen gjort banbrytande framsteg inom förståelsen av planetbildning genom att observera unga planetsystem med avancerade teleskop och metoder. Dessa upptäckter ger en unik inblick i de tidiga stadierna av planetbildning och utmanar tidigare teorier.

Nyfödda planeter och deras bildningsmiljöer

Forskare vid University of North Carolina och andra institutioner har identifierat IRAS 04125+2902 b, den yngsta transiterande planeten som hittills upptäckts, endast tre miljoner år gammal. Denna planet befinner sig i Taurus Molecular Cloud, ett aktivt stjärnbarnkammare, och har en omloppstid på 8,83 dagar. Dess protoplanetära skiva är ovanligt vinklad och delvis upplöst, vilket har möjliggjort observationer av dess transitering. Upptäckten visar att planetbildning kan ske snabbare än vad som tidigare antagits, då denna planet formades på bara tre miljoner år jämfört med de 10–20 miljoner år som jorden tros ha behövt3 4 7.

Detaljerade insikter från ALMA och JWST

Observationer med Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) och James Webb Space Telescope (JWST) har avslöjat komplexa strukturer i protoplanetära skivor, såsom spiralmönster, ringar och gap. Dessa strukturer är avgörande för att förstå hur planeter samlar material under sina tidiga utvecklingsstadier. Ett exempel är PDS 70-systemet, där två växande planeter observerades medan de konkurrerade med sin värdstjärna om material från den omgivande gas- och stoftskivan. Detta stödjer teorin om att planeter bildas genom ”ackretion”, där de drar till sig massa från sin omgivning2 6.

Utmaning av etablerade teorier

Upptäckter från JWST i stjärnbildningsregionen NGC 346 har också visat att planetbildande skivor kan överleva mycket längre än vad tidigare modeller förutspått, ibland upp till 20–30 miljoner år. Detta innebär att planeter i det tidiga universum hade mer tid att bildas än vad forskare tidigare trott, trots bristen på tyngre grundämnen som krävs för planetbildning. Dessa fynd tvingar forskare att ompröva teorier om hur planeter bildades under universums tidigaste skeden5.

Betydelse för framtida forskning

Dessa upptäckter erbjuder inte bara en djupare förståelse av planetbildning utan öppnar även nya forskningsvägar. Genom att studera unga planetsystem kan forskare undersöka hur planets atmosfärer utvecklas, hur de interagerar med sina värdstjärnor och varför vissa system uppvisar ovanliga egenskaper, såsom lutande skivor eller flerplanetskonfigurationer som i WASP-132-systemet1 4.

Sammanfattningsvis ger dessa observationer en ”ögonblicksbild” av planetsystemens barndom och utmanar vår nuvarande förståelse av hur planeter bildas och utvecklas över tid.

Related Stories

Indikationer på Biologisk Aktivitet Bortom Solsystemet: En Analys av Fynden på Exoplaneten K2-18b

Terraforming Mars: Första steget mot en beboelig planet

Sällsynt stjärna på väg mot explosion bekräftar astronomisk förutsägelse