Vad har forskarna kommit fram till?
Under normala förhållanden:
- Ärter (peas) är den mest effektiva grödan för att försörja en person på minimal yta. De är proteinrika och lämpar sig väl för stadsodling.
- 292 m² krävs för att odla tillräckligt med ärter för att försörja en person med kalorier och protein i ett år.
- Till exempel kräver kål och morötter nästan tre gånger så stor yta.
Vid kärnvinter eller kraftigt försämrat klimat:
- Spenat och sockerbetor är tåligare och klarar kallare, mörkare förhållanden bättre än ärter.
- Utanför staden är vete (97%) och morötter (3%) den optimala kombinationen, eftersom de tål kyla och låg solinstrålning bättre än många andra grödor.
Potatis är också ett bra alternativ i normal klimat, men inte lika tålig under kärnvinter.
Kan en stad försörja sig själv?
- Forskarna använde Palmerston North i Nya Zeeland som exempel (ca 90 000 invånare).
- Om all möjlig mark inom staden används till odling, kan endast ca 20% av befolkningen försörjas under normala förhållanden, och endast 16% under kärnvinter.
- För att försörja hela befolkningen krävs även mark utanför staden, motsvarande ungefär en tredjedel av stadens yta.
Andra faktorer att tänka på
- Jordkvalitet och tillgång till vatten är avgörande för avkastningen.
- Studien utgår från att vatten fortfarande finns tillgängligt, vilket inte är säkert vid en global katastrof.
- Forskarna betonar att det är osannolikt att folk bara skulle äta en enda gröda, men att det är viktigt att veta vilka som är mest yteffektiva.
Slutsats
- Ärter är bäst i normala tider för stadsodling.
- Spenat, sockerbetor, vete och morötter är bäst vid kärnvinter eller global katastrof.
- Städer kan inte bli helt självförsörjande utan att använda mark utanför stadskärnan.
- Studien kan användas som underlag för stadsplanering och ökad resiliens i livsmedelsförsörjningen.
Vill du ha en lista över de mest effektiva grödorna, eller tips på hur man kan börja odla dessa i en svensk kontext?
Citations:
Answer from Perplexity: pplx.ai/share
