Långt innan vi föds, spasmerar våra hjärtmusklers i en rytm som bara upphör i vår sista timme. Detta är en funktion så mekanisk att vi lätt kan försumma dess komplexitet. Men varje kontraktion är lika genomtänkt som en musikers ton, spelad med entusiasm eller mildhet under ledning av en arkitektur av nerver begravda precis under hjärtats yttersta lager.
Känd som det intrakardiella nervsystemet, antogs dessa vägar vara en enkel mellanstation för information som sänds av delar av hjärnan och ryggmärgen. Forskare från Karolinska Institutet i Sverige och Columbia University i USA har nu avslöjat en förvånansvärt hög nivå av komplexitet bland neuroner som omsluter zebrafiskens hjärta, vilket ifrågasätter existerande teorier om hur organets puls upprätthålls hos djur som vi själva.
Zebrafiskhjärta
Forskarna upptäckte en hög mångfald av celltyper, inklusive en undergrupp av nerver som liknade centrala mönstergeneratorneuroner i det centrala nervsystemet, vägar som styr allt från att tuggä kost till att gå till att ejakulera. Trots hundratals miljoner år av evolution, har människor och zebrafiskar överraskande liknande kardiovaskulär fysiologi, vilket tyder på att de flesta ryggradsdjur delar dessa nervvägar.
Resultaten tyder på att ryggradsdjurs hjärtan har ett mer sofistikerat ”hjärna” än någon insett, bestående av en pacemaker som sätter igång hjärtat och en reglerande mellanledare som tar ledtrådar från det centrala nervsystemet innan den bestämmer hur hjärtat ska reagera.
Källa: ScienceAlert
Taggar: Hälsa, hjärta, nervsystem, kardiologi, zebrafisk, evolution, hjärtfysiologi, neurovetenskap, pacemaker, arrhythmier.
