Första direkta beviset på att en romersk gladiator blev attackerad av ett lejon

A Roman-era fresco depicting combat between a warrior and a lion. (Yuntero/Wikimedia Commons/CC BY-SA 3.0)

Forskare har nyligen presenterat det första fysiska beviset på att en romersk gladiator blivit attackerad av ett lejon, vilket ger ny och konkret insikt i de brutala spektakel som utspelade sig i Romarrikets arenor för nästan 1 800 år sedan4 5 8.

Upptäckten och platsen

Skelettet, känt som 6DT19, grävdes fram redan 2004 vid Driffield Terrace i York, England – platsen för vad som anses vara världens bäst bevarade romerska gladiatorkyrkogård4 6 8.
Platsen innehåller över 80 gravar, nästan uteslutande unga män med tecken på våld och trauma, många med avhuggna huvuden och skador som tyder på upprepade strider, vilket är typiskt för gladiatorer5 8.

Beviset för lejonattacken

Den avgörande upptäckten var små, distinkta inbuktningar och punkteringar i höftbenet på individen 6DT19. Forensisk analys och 3D-modellering visade att dessa skador bäst matchade bett från ett stort kattdjur, särskilt ett lejon4 5 6 8.
Forskare jämförde bitmärkena med skador från moderna lejon, tigrar och leoparder på kadaver i djurparker och kunde utesluta andra djurarter6.
Skadorna uppstod runt dödstillfället, vilket innebär att lejonet inte bara åt av kroppen efter döden utan att attacken sannolikt var direkt kopplad till gladiatorns död4 5.

A Roman-era marble relief showing arena fighters and lions. (The Trustees of the British Museum)

Historisk och arkeologisk betydelse

Detta är det första direkta osteologiska beviset på människa-djur-strider i romerska gladiatorarenor, trots att sådana händelser är väl dokumenterade i texter, konst och mosaiker från Romarriket4 5 81.
Upptäckten visar att sådana spektakel inte bara förekom i Rom eller Italien, utan även i avlägsna provinser som Britannien. Det antyder att exotiska djur som lejon transporterades långa sträckor för att användas i gladiatorspel även i utkanterna av imperiet5 6 8.
Forskningen stärker också teorin om att Driffield Terrace fungerade som en gravplats för gladiatorer, och att York (Eboracum) hade en betydande roll i romersk underhållningskultur3 6.

Detaljer om individen

6DT19 var en man, 26–35 år gammal, med kraftig muskulatur och tecken på tidigare skador från strid och hårt arbete4.
Han var begravd tillsammans med två andra män, och ovanpå graven fanns hästben – ytterligare en ovanlig detalj som kan kopplas till gladiatorspelens ritualer4.
Skadorna på höftbenet tyder på att han först blivit nedgjord eller oförmögen att försvara sig, och därefter släpats bort av lejonet, vilket är ovanligt eftersom lejon normalt angriper andra kroppsdelar4 6.

A puncture mark in the pelvic bone of a young man, determined to have probably been made by the tooth of a lion. (Maynooth University)

Sammanfattning

Denna upptäckt utgör det första fysiska beviset på att romerska gladiatorer faktiskt stred mot och dödades av vilda djur, i detta fall ett lejon. Fyndet ger en unik inblick i de blodiga spektakel som präglade romersk underhållning, och visar att sådana händelser förekom långt utanför Rom – ända till dagens England4 5 6 81.

Citations:

Answer from Perplexity: pplx.ai/share

Related Stories

Hur påverkar avfolkning den biologiska mångfalden i Japan?

En vetenskaplig analys av en 200-årig kondom som konst- och kulturhistoriskt objekt

AI avslöjar dolda språkliga mönster i bibliska texter