Denna banbrytande studie, publicerad i Nature Mental Health (april 2025), visar på en viktig koppling mellan genetisk risk för schizofreni och näthinnans tjocklek, och ger nya insikter i de biologiska mekanismerna bakom schizofreni.
Viktiga fynd
- Högre polygena riskscore för schizofreni är kopplat till tunnare makula (b = −0,17, P = 0,018) hos personer utan schizofrenidiagnos.
- Genetisk risk specifikt för neuroinflammatoriska vägar är signifikant kopplad till tunnare gangliecellernas inre plexiforma lager (b = −0,10, P = 0,014).
- C-reaktivt protein (CRP) medierar delvis sambandet mellan neuroinflammatorisk genetisk risk och näthinnans uttunning, men denna effekt är liten (cirka 1,28 % av den totala effekten).
- Studien analyserade data från 34 939 vita brittiska och irländska individer från UK Biobank.
Betydelse
Forskningen besvarar en viktig fråga: förekommer näthinneförändringar vid schizofreni redan innan symtom uppstår, eller är de en sekundär följd av sjukdomen? Resultaten tyder på att genetiska faktorer som ökar risken för schizofreni kan utlösa neuroinflammatoriska processer som påverkar näthinnans struktur, även hos personer utan sjukdomen.
Näthinnan, som är en direkt förlängning av hjärnan, ger en ”inblick” i förändringar i centrala nervsystemet. Studien visar att både inre och yttre näthinnelager är tunnare hos personer med hög genetisk risk för schizofreni, vilket utvidgar tidigare forskning som främst fokuserat på de inre lagren.
Mekanismer
Forskarna föreslår att genetiska riskfaktorer för schizofreni påverkar neuroinflammatoriska vägar, som i sin tur påverkar nerv- och kärlintegriteten i näthinnan. Inflammatoriska processer kan:
- Störa astrocyternas normala funktion
- Påverka blod-hjärnbarriärens genomsläpplighet
- Leda till frisättning av akutfasproteiner som CRP
- Orsaka oxidativ stress och excitotoxicitet
- Resultera i nervcellsskador och synaptisk dysfunktion
Begränsningar
- UK Biobank-urvalet är inte helt representativt för befolkningen i stort
- Effekten är liten (−0,17 μm förändring motsvarar bara cirka 0,065 % av den genomsnittliga makulatjockleken)
- Studien fokuserade på personer av brittiskt eller irländskt ursprung, vilket begränsar generaliserbarheten
- Polygena riskscore förklarar endast en liten del av risken för schizofreni
Framtida riktningar
Forskningen öppnar för att undersöka näthinneförändringar som potentiella biomarkörer för risk och utveckling av schizofreni. Framtida studier bör undersöka:
- Gen-miljö-interaktioner (t.ex. mellan genetisk risk, rökning och näthinneförtunning)
- Hur specifik och känslig näthinneförtunning är som indikator på kärnprocesser vid schizofreni
- Det komplexa samspelet mellan genetisk predisposition, miljöfaktorer och samsjuklighet som påverkar näthinnehälsan
