
Bakgrund
GLP-1-receptoragonister, som Ozempic (semaglutid), har blivit vanliga läkemedel mot fetma och diabetes. På senare tid har forskare även undersökt deras potential vid behandling av beroendesjukdomar och psykisk ohälsa, eftersom dessa läkemedel påverkar hjärnans belöningssystem.
Syfte och metod
Den aktuella studien har analyserat, med hjälp av avancerade datormodeller (in silico), hur GLP-1-agonister påverkar gener och signalvägar kopplade till beroende, depression och självmordstankar. Forskarna har särskilt fokuserat på kopplingen mellan GLP-1-systemet och dopaminreglering i hjärnan, samt på genetiska riskprofiler (GARS) som kan förutsäga sårbarhet för beroende och psykisk ohälsa.
Resultat
Studien visar att GLP-1-agonister kan ha en dubbel effekt. Hos personer med överaktivt dopaminsystem (hyperdopaminergi) kan dessa läkemedel dämpa beroendebeteenden genom att minska dopaminaktiviteten. Men hos individer med redan låg dopaminfunktion (hypodopaminergi) kan långvarig användning av GLP-1-agonister istället öka risken för depression och självmordstankar.
Genom att analysera 29 gener kopplade till beroende och självmordstankar fann forskarna starka kopplingar mellan GLP-1-receptorn och gener som reglerar dopamin, stress och inflammation. Särskilt gener som DRD3, BDNF, CREB1, CRH och IL6 visade sig vara centrala i dessa nätverk.
Kliniska och genetiska implikationer
Resultaten tyder på att GLP-1-agonister kan vara effektiva mot beroende hos vissa patienter, men att de också kan utgöra en risk för andra – särskilt de med genetisk sårbarhet för låg dopaminfunktion. Därför rekommenderar forskarna att genetisk testning (GARS) kan vara värdefull innan behandling påbörjas, för att identifiera vilka patienter som kan ha nytta av behandlingen och vilka som riskerar negativa biverkningar.
Slutsats
GLP-1-agonister är lovande vid behandling av beroende och övervikt, men deras effekter på hjärnans belöningssystem är komplexa och kan i vissa fall öka risken för depression och självmordstankar. Fler kliniska studier behövs för att bekräfta dessa fynd och för att utveckla säkra behandlingsstrategier.
Källa:
Sharafshah, A. m.fl. (2025). In Silico Pharmacogenomic Assessment of Glucagon-like Peptide-1 (GLP1) Agonists and the Genetic Addiction Risk Score (GARS) Related Pathways: Implications for Suicidal Ideation and Substance Use Disorder. Current Neuropharmacology, 23(8), 974-995.