Hjärnans beslut att fortsätta kämpa eller ge upp styrs av komplexa neurologiska mekanismer som involverar olika områden och signalsubstanser. Forskning har identifierat specifika neurala kretsar och kemiska processer som spelar en avgörande roll i denna balans mellan uthållighet, utforskning och avbrott.
Neurala kretsar och celltyper
En studie vid University College London (UCL) har visat att median raphe nucleus (MRN), en del av hjärnstammen, är central för att styra beteendestrategier som uthållighet, utforskning och att ge upp. Tre typer av nervceller i MRN har särskilda funktioner:
- GABAerga neuroner: När dessa undertrycks, ökar uthålligheten i att välja en bekant eller aktuell strategi.
- Glutamaterga neuroner: Aktivering av dessa främjar utforskning av nya alternativ.
- Serotonerga neuroner: Undertryckning av dessa leder till att individen slutar försöka helt17.
Motivation och dopamin
Dopamin, ofta kallad ”må-bra-substansen”, är starkt kopplat till motivation. Vid punkten där individer ger upp aktiveras nociceptin-neuroner nära ventral tegmental area (VTA), vilket hämmar dopaminproduktionen. Detta minskar motivationen och signalerar att det är dags att sluta försöka28. Denna mekanism är evolutionärt fördelaktig eftersom den hjälper djur att undvika riskfylld energiförbrukning när belöningen är osäker2.
Prefrontal cortex och beslut under osäkerhet
Prefrontala cortex, särskilt ventromediala prefrontal cortex (vmPFC), spelar en nyckelroll i att utvärdera belöningar och kostnader. Vid osäkra situationer hjälper vmPFC hjärnan att avgöra om det är värt att fortsätta vänta eller försöka4. Förmågan att lära sig från tidigare erfarenheter och justera strategier är också central för detta område4.
Emotionella och kognitiva faktorer
Amygdalan, som hanterar känslor, reagerar på motgångar genom att frigöra stresshormoner som kortisol. Samtidigt aktiveras prefrontal cortex för rationellt beslutsfattande. Denna interaktion mellan känslomässiga och kognitiva processer påverkar hur vi hanterar misslyckanden och anpassar oss3.
Praktiska implikationer
Forskningen har betydelse för behandling av neuropsykiatriska tillstånd:
- Depression: Kan kopplas till patologisk brist på motivation eller överdriven benägenhet att ge upp.
- OCD och autism: Relaterade till överdriven uthållighet i repetitiva beteenden.
- ADHD: Kan innebära en överdriven tendens till utforskning utan uthållighet7.
Att förstå dessa mekanismer kan leda till utveckling av behandlingar som förbättrar motivation, anpassningsförmåga och beslutsfattande hos individer med dessa tillstånd.
Citations:
- https://www.ucl.ac.uk/news/2025/mar/how-brain-switches-between-persevering-trying-something-new-or-giving
- https://newsroom.uw.edu/news-releases/researchers-discover-science-behind-giving
- https://www.linkedin.com/pulse/neuroscience-failure-path-growth-dean-griffiths-mnjke
- https://blog.cognifit.com/how-the-brain-decides-to-persist-or-quit-key-insights-from-new-research/
- https://www.linkedin.com/pulse/science-quitting-when-persist-let-go-david-petrosian-mkervali-3zxnc
- https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/25199702/
- https://www.nature.com/articles/d41586-025-00675-2
- https://neuroscienceresearch.wustl.edu/neuroscientists-discover-the-brain-circuity-for-persistence/
Answer from Perplexity: pplx.ai/share
