Katter blir allt vanligare som terapidjur, särskilt för personer som är rädda för hundar eller har svårt att interagera med större djur. Men katter skiljer sig från hundar genom att de föredrar förutsägbara och trygga miljöer, vilket kan göra dem mer känsliga för stress i de ofta stökiga och oförutsägbara miljöer där terapidjur används, som skolor och äldreboenden.
Studier visar att vissa katter, särskilt de som är mer sociala, toleranta och har starka band till sina ägare, kan klara av dessa miljöer bättre. Tidig socialisering och gradvis exponering för nya situationer är viktiga faktorer för att förbereda katter för terapiverksamhet. Trots detta kan även välanpassade katter ibland bli stressade, och det är viktigt att deras välmående prioriteras – många besök avslutas i förtid om katten visar tecken på obehag.
Jämfört med hundar har katter andra sociala behov och temperament, vilket både innebär utmaningar och fördelar. Till exempel kan katter vara särskilt värdefulla för personer som identifierar sig som ”kattmänniskor” eller som är rädda för hundar. Kattens spinnande har också visat sig ha en lugnande effekt och kan till och med främja läkning.
Slutsatsen är att katter kan fungera som terapidjur, men det kräver rätt temperament, träning och hänsyn till kattens individuella behov. Mer forskning behövs för att förstå vilka katter som passar bäst för terapiverksamhet och hur deras välmående kan säkerställas.
Källa:
Grace Carroll, ”Do cats make good therapy animals? The new trend showing felines may be more complicated than we realise”, The Conversation, 22 april 2025.
https://theconversation.com/do-cats-make-good-therapy-animals-the-new-trend-showing-felines-may-be-more-complicated-than-we-realise-254507
