En ny forskningsstudie publicerad i Nature Communications (13 mars 2025) visar att naturexponering kan ge genuina smärtlindrande effekter genom att påverka specifika neurala mekanismer i hjärnan. Forskare från bland annat University of Vienna genomförde en kontrollerad studie där 49 deltagare fick elektriska stötar medan de exponerades för virtuella miljöer – en naturscen, en stadsmiljö och en inomhusmiljö.
Resultaten visade att deltagarna upplevde betydligt mindre smärta när de tittade på naturscener jämfört med när de tittade på stads- eller inomhusmiljöer. Med hjälp av funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) kunde forskarna identifiera vilka delar av hjärnans smärtbearbetning som påverkades.
Det mest intressanta fyndet var att naturexponeringen specifikt minskade aktiviteten i hjärnområden kopplade till lägre nivåer av smärtbearbetning (nociceptiv smärta), såsom talamus, sekundära somatosensoriska kortex och bakre delen av insula. Forskarna analyserade två specifika hjärnaktiveringsmönster: ”Neurologic Pain Signature” (NPS), som spårar nociceptiv smärtbearbetning, och ”Stimulus Intensity Independent Pain Signature-1” (SIIPS1), som är kopplad till högre kognitiva och emotionella aspekter av smärtupplevelsen. Naturexponeringen minskade aktiviteten i NPS men påverkade inte SIIPS1.
Detta tyder på att naturens smärtlindrande effekt främst beror på att uppmärksamheten avleds från smärtsignalerna, vilket stödjer ”Attention Restoration Theory” som föreslår att naturmiljöer har en särskild förmåga att fånga vår uppmärksamhet på ett avslappnande och återhämtande sätt.
Studien är betydelsefull eftersom den visar att även virtuell naturexponering kan ha smärtlindrande effekter, vilket öppnar för nya möjligheter inom icke-farmakologisk smärtbehandling. Detta kan potentiellt komplettera konventionella smärtbehandlingsmetoder på ett kostnadseffektivt och lättillgängligt sätt.
Citations:
Answer from Perplexity: pplx.ai/share
