Plats: University of Tennessee
Datum: 16 December 2024
En ny studie publicerad i Nature visar att ormbunkar kan utvecklas bakåt till mindre specialiserade former, något som utmanar vanliga antaganden om evolution. Studien, genomförd av Jacob S. Suissa från University of Tennessee och Makaleh Smith, en forskningspraktikant vid Harvard University, undersökte om den enriktade modellen för fortplantningsutveckling alltid stämmer för växter.
Forskarna fann att i många typer av ormbunkar, en av de äldsta växtgrupperna på jorden, har evolutionen av fortplantningsstrategier varit en tvåvägstransport. Det innebär att växter ibland har utvecklats ”bakåt” till mindre specialiserade former.
Evolutionen är inte en linjär process med ett slutmål. Organismer utvecklas genom naturlig selektion i en specifik geologisk ögonblick eller genom drift utan stark selektion i någon riktning. Detta gäller inte bara för djur utan också för växter.
Forskarna använde naturhistoriska samlingar och algoritmer för att uppskatta evolutionen hos ormbunkar. De fann flera fall inom familjen kedjeormbunkar (Blechnaceae) där växter hade utvecklat högt specialiserad dimorfism men sedan återgått till den mer allmänna formerna monomorfism.
Ormbunkar har flera fortplantningsstrategier. De flesta arter kombinerar sporutveckling och fotosyntes på en enda bladtyp, en strategi som kallas monomorfism. Andra skiljer dessa funktioner åt och har en bladtyp för fotosyntes och en annan för fortplantning, en strategi som kallas dimorfism.
Studien visar att inte all fortplantningsspecialisering hos växter är oåterkallelig. Istället kan det bero på hur många lager av specialisering växter har förvärvat över tid. I dagens snabbt föränderliga värld kan det vara viktigt att veta vilka organismer eller egenskaper som är ”låsta” för att kunna förutsäga hur arter svarar på nya miljömässiga utmaningar och människoimponerade habitatförändringar.
Ormbunkar som har utvecklats längs ”enriktade” vägar kan sakna flexibiliteten att svara på nya selektionskrafter på särskilda sätt och måste utveckla nya strategier för att förändras. I linjer som ormbunkar kan arter behålla sin förmåga att ”utvecklas bakåt” även efter specialisering.
Slutligen understryker studien en grundläggande läxa inom evolutionär biologi: Det finns ingen ”korrekt” riktning i evolutionen, ingen marsch mot ett slutmål. Evolutionära vägar är mer som sammanflätade nät, där vissa grenar divergerar, andra konvergerar och vissa till och med slingrar tillbaka på sig själva.
Källa: The Conversation
Taggar: Evolution, Ormbunkar, Fortplantning, Biologi, Forskning, Naturlig selektion, Växter, University of Tennessee
