När vissa hajarter vänds upp och ner i vattnet går de in i ett tillstånd som kallas ”tonisk immobilitet” där de fryser till, slappnar av i musklerna och verkar gå in i en slags transliknande tillstånd. Denna reaktion har länge förknippats med överlevnadsstrategier som att spela död för att undvika rovdjur. Men forskningen visar att för hajar verkar detta beteende inte ha någon tydlig fördel. Det finns inga starka bevis för att det hjälper hajarna att överleva vid angrepp, och det kan till och med utnyttjas av moderna rovdjur som späckhuggare som vänder hajarna upp och ner för att immobilisera dem och ta deras näringsrika lever.
Det finns tre huvudhypoteser som försöker förklara tonisk immobilitet hos hajar:
- Att spela död som en antipredationsstrategi.
- En reproduktiv roll, där hanhajar vänder på honor under parning och att immobiliteten minskar kampen.
- Ett svar på sensorisk överstimulering, en slags nedställning vid extrem stimulans.
Ingen av dessa hypoteser stöds dock starkt av forskningen. Istället tyder en evolutionär analys på att tonisk immobilitet är ett gammalt, ärftligt drag som funnits hos förhistoriska hajar och deras släktingar. Under evolutionen har många arter förlorat detta beteende, troligtvis för att det i vissa miljöer, som komplexa korallrev, kan vara skadligt att slappna av och bli orörlig eftersom det kan leda till att de fastnar eller blir sårbara.
Sammanfattningsvis verkar tonisk immobilitet hos hajar vara ett slags evolutionärt arv, snarare än en anpassad överlevnadsstrategi. Det är mer som ett kvarvarande beteende som inte längre har en tydlig funktion och därför inte har selekterats bort. Detta utmanar den traditionella uppfattningen om att alla biologiska beteenden behöver vara adaptiva.
Källan är en studie publicerad i juni 2025 som undersökte beteendet hos 13 arter av hajar, rockor och en chimära, och analyserade det ur ett evolutionärt perspektiv2.